Acoustic.
Första advent igår och för första gången på flera år fick jag lite feeling.
Kanske var det monterandet av våra nya julstjärnor som gjorde det.
Kanske var det vår överfeta advetsljusstake - slottstyle.
Nåt var det i alla fall.
Kan ha varit julmusten och pepparkakorna också.
Gjorde debut på Swing In i helgen.
En helt underbar upplevelse.
Skrämmande, men underbart.
Hallands fläder är en jävla kompis.
Lights will guide you home.
Visste ni förresten att hudkräm är sjukt kladdigt?
Nu ska jag dansa disco i en skokartong.
Godförmiddag.
Humor på högsta nivå.
Varje gång är som den första gång vi sågs..
SM-GULD.
Inga konstigheter.
Flest segrar, minst förluster, flest gjorda mål, minst insläppta mål.
Johan Dahlin, Daniel Andersson och Ivo Pekalski.
Därför.
Take my hand and just don't let go, for as long as I've got you I'll be alright.
Take a stand, let your feelings show 'cause somebody's reaching out for you tonight.
- Weise -
Jag är en ganska enkel och flexibel människa.
Jag har ganska klart för mig kring många saker.
Jag vet vad som är rätt och fel i många situationer.
Jag ger mycket, det är sådan jag är.
Jag ger ibland för mycket tyvärr.
Jag har tålamod.
Jag har fått lära mig att ha tålamod.
Jag vet att alla inte fungerar som jag och det är helt okej.
Jag vet att livet är en ständig jakt på bekräftelse.
Jag lever ett sådant liv och alla jag känner lever sådana liv.
Jag vet att alla vill få lika mycket som dom ger, helst mer.
Jag vill få lika mycket som jag ger.
Ska vi dansa disco?
Those were the days.
Salve is the shit.
Det är tragiskt att snart ha spenderat fem dagar på samma tjugo kvadratmeter.
Sängen, köket och soffan.
Mest soffan.
Jag gillar inte att vara sjuk.
Jag är inte mikrofonkåt.
Jag är bara kåt.
Ingen himmel är så blå som min.
Det är viktigt idag.
Det är sällan jag vaknar med magknip.
Inte så mycket av oro, mest bara nervositet och spänd förväntan.
7 November 2010, 16.30, Malmö FF - Mjällby AIF, Swedbank Stadion.
Jag har aldrig tidigare sett ett MFF spela så positiv och tilltalande fotboll som den gångna säsongen. Man är som supporter alltid stolt, men extra stolt är man när laget i ens hjärta spelar den i särklass fröjdigaste och mest attraktiva fotbollen i serien. Att det sedan resulterar i en guldstrid är bara ett prov på att det finns en rättvisa. Sparkaspring-fotbollen är historia. Det nya är på väg in även i detta landet, och det är dom unga som gör det.
Snubbla inte på målsnöret. Gör jobbet. Kämpa, kämpa, kämpa tills ni dör.
Rexhepi från start hade inte varit något konstigt alls. Killen är tillsammans med Ivo Pekalski framtiden.
Det som skrämmer mig en aning är att det är Mjällby som står på andra sidan.
Hade hellre mött HIF igen.
Men faktum kvarstår, grabbarna på gräset ska bara komma upp till sin vanliga standard och inte tänka för mycket. Då står Daniel Andersson med Lennart Johanssons pokal hissad mot skyn strax innan 18.30 ikväll.
Den perfekta avslutningen på ett 100-årsjubileum.
Den perfekta 100-årspresenten.
I've got the magic in me.
OLLE HEDBERG FOR THE WIN!
Hjärngymnastik. Frustration. Kärlek. Magknip. Glädje.
Bekräftelse?
Livet är en strävan efter den ultimata lyckan.
Undrar om man nånsin kommer dit?
Hur vet man att man är där?
Tänk om det finns något som är ytterliggare lite bättre.
Tänk om man genom att vara nöjd missar något fantastiskt.
Tänk om det man har redan är fantastiskt men man är så uppjagad av driften att man inte inser det.
Det hade varit synd.
'Du tänker för mycket.'
- Afan.
Man måste genom skam.
Man måste igenom revansch.
Man måste dö några gånger innan man kan leva.
Hatten av för Håkan.
'Hör du? Det kliar dig inte i röven. Inte nu, inte ikväll.'
Det är krävande, men jag gillar det.
Och i slutändan är det det absolut viktigaste.
Allt annat kan kvitta.
Skriver du 'gastkramande' när du söker efter bilder på google.se är detta den första bilden du får se.
Intressant tycker jag.
