Coldplay på Where The Action Is.


'MX' gav ett glädjerus.
'Us against the world' var vacker.
'Yellow' var mäktig.
'Viva la vida' var ännu mäktigare.
'Fix you' var Fix you.
'Every teardrop is a waterfall' var euforisk.


                   


Det var världens bästa band som stod på scenen, djupare recension behövs inte.
Stort tack för ännu ett par magiska timmar.


Lite Coldplaykuriosa denna sköna torsdag:

Will Champion, den yngsta medlemmen var den sista som kom med i bandet 1997 och den första att få sparken från detsamma 1998. Hans frånvaro blev dock kortvarig. Chris Martin har förklarat varför han tog beslutet att kicka Champion: ”Vi gick in i studion och vår producent tyckte inte att vi höll måttet, att vi inte var tillräckligt bra rent tekniskt”. Efter tre dagar med en trummaskin ångrade sig dock Martin och bönade Champion att komma tillbaka. Champion tackade ja med villkoret att Martin blev tvungen att supa sig redlös på vodka framför hans ögon.

Ändå en fair deal eftersom Chris Martin är nykterist.


Små grodorna.


Coldplay var helt magnifika på Glastonbury igår.
Ville bara säga det. På tisdag är det WTAI.
Magnifikt var ordet.

Hade fantastiskt roligt på midsommar.
Tack till arrangörerna, det gjorde ni förbaskat bra.
Premiärkörde cykeln också, gick som på räls.
Fast på däck givetvis. Dööösnabb.


             
                                                       Stålhingsten.


Dogsitter.


Kombon drog till Rhodos.
Sjuke jävel.

En drömmande hund i soffan kan vara ganska underhållande.
Snarkar gör han också. Världens finaste.
Hundvakt är awesome.

Febern har släppt, men orken är som bortblåst.
Det är inte jag som är ute med hunden, det är hunden som är ute med mig.

Coldplay om en vecka, helt ok.
Midsommar på fredag, helt ok.

Då ska jag vara i toppform, var så säkra.

Nu blir det nattrunda med Hugo, sen stupar vi i säng.




..och tillbaka till hopp igen, sen till total lycka.


Jag vet inte riktigt vad en kovändning är men jag känner att det här är något liknande.
All uppgivenhet, irritation och besvikelse byttes ut mot euforisk lycka.
Chris Martin, vi ses den 28:e juni, vare sig du vill eller inte.
Ge mig 'Warning sign' och jag kommer dö lycklig.



               



Imorgon är det galakväll á la Ludvig Ramestam. Smokingen hämtas upp imorgon och sen är tanken att Claes Davidsson ska bli rätt så snygg. Får se hur det går med den biten. Vi gör ett hedersamt försök iallafall och kommer garanterat ha en fenomenal afton i galans tecken.
Satan vad lackskorna ska få jobba på dansgolvet.

Tyskland igår gick också enligt planerna.
Systembolaget kan ta sig i röven.
Må väl!


                  

Mellan hopp och förtvivlan, till bara förtvivlan.


Fick ett av mina bästa mail någonsin igårkväll.


"Bäste funktionär! Detta bekräftelsemeddelande går ut till dig som blivit antagen
att arbeta som funktionär på Where The Action Is 2011 i Göteborg.
Du är antagen i gruppen DIKE som arbetar med festivalens säkerhet."


Läste vidare och fick reda på att jag i princip kan slicka på Chris Martin från min position.
Chris Martin är för er musiknollor sångaren i världens bästa band - Coldplay.
Känns ändå helt ok. Claes Davidsson hade något som kan kallas för glädjefnatt.



Såhär nära.


Tills idag, då hans klassiska tur knullade honom i röven.
Alla kollegor bortresta, ingen som kan ta hans ordinarie pass på hans ordinarie jobb.
28:e juni kommer antagligen bli en riktigt mörk dag.
Hallelujah!



Webber.






Don't let the bitter ones change how awesome you are.






RSS 2.0