I was aiming for the skies.

Så sjukt lägligt med en arbetsnatt.
Tid att tänka. Tid att värdera.

Vad FAN är det som händer?
Inatt är det jag och Melissa.
Ingen annan.










Det är tur att livet är skrivet med blyerts,
så man kan sudda ut något eller någon och gå vidare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0