Hard work, work.

Sådär.
Nu ska jag göra något jag inte gjort på ett tag.
Vara seriös.

Antar att jag kan vara ganska öppen med det nu.
Jag planerar att byta jobb. Därför har jag i veckan sprungit på massa (två) intervjuer.
Det har känts riktigt bra. Jag lär mig mycket och även om det inte resulterar i någon anställning varje gång så har
jag i alla fall berikat mitt erfarenhetskonto.

Nu känner jag att jag har koll och självförtroende.
Det har jag tidigare saknat till den grad att jag inte kunnat se framåt.
Jag har gått där i mina fabrikslokaler, dinglat med nyckelknippan och klurat på livet. 
Vad ska det bli av mig?
När ska jag våga chansa? Måste jag chansa?
Jag har således blivit klokare. Lärt känna mig själv och mognat några nyanser.
Faktum är att jag tidigare mer eller mindre vägrat se framåt. Osäkerheten och bristen på bilder av just min framtid
har förelegat.

Det blir allt tydligare vad jag vill syssla med och ser mycket fram emot den dagen då jag snubblar över ett jobb som
passar in på mina specifika krav och intressen. Jag kan ha hittat det idag, men är långt ifrån säker.
Jag funderar stundom på min egen kapacitet. Min talang - om det finns någon.
Hur bra är jag? Kommer jag någon gång klappa mig själv på axeln och tänka "Claes, fan vad du var bra idag."
Kommer jag leva upp till mina egna mål? Hur kommer jag ta motgångar? Är detta branschen för mig?
Funderar i dessa banor en hel del just nu. Enda slutsatsen som jag dragit av det hittills är:
Provar man inte får man aldrig svar.
_______________________________________________________________

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0