Hångel i ett gathörn.

Jag är en hemlig människa. Det trivs jag med.
Ibland väcker det nyfikenhet, ibland irritation. Ibland båda.
Oavsett reaktion, lutar jag mig nöjt tillbaka, ler och njuter.

Någon har dömt mig. Men helt fel.
"Raka frågor - mystiska svar."
Så ska det vara.

Att blotta sig direkt kan aldrig vara till ens egen fördel.
Det ger bara den andra parten ett försprång. Det unnar jag inte en människa jag inte känner.

Och vad vore världen utan lite mystik?
Nej, jag är av åsikten att lära känna en människa, det gör man inte på tjugo minuter.
Skulle jag sen vara för invecklad, för jobbig att komma in på livet, då ger inte personen i fråga mig något.

Jag må vara hemlig och konstig, men jag är i alla fall liggbar.
Nu ler jag igen.
_______________________________________________________________

Kommentarer
Postat av: emilia

gud, alltså... jag ryser! vilken lycka.

2008-10-03 @ 13:35:33
Postat av: emilia

HAHA, fel inlägg jag kommenterat HAR!

2008-10-03 @ 13:48:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0