Svarta madame.

Det här är en helvetesnatt. En svart natt utan ljuspunkter.
Eller jo, jag har en rolig kollega men där slutar det.

Hela dagen har egentligen varit tuff.
Det kan ha något med whiskey'n jag drack igår att göra, men det behöver vi inte prata högt om.

Ni vet den där känslan när allt är piss. Tiden går sakta och inget glädjande möter dig.
Allt man ser är en uppförsbacke. En brant jävla uppförsbacke.
Ofta är det indirekt positivt. Då ges man tid att tänka över saker. Bli klokare.
Men det är en förbannat långtråkig process.

När man vandrar tillräckligt många timmar i det där tysta mörka tänkandet, kommer då och då en liten vindpust.
En positiv vindpust.
"Det kunde ju varit så mycket värre."
Då mår man lite bättre en stund. Sen ramlar man in i det där hopplösa igen.
Jag vet ju att, när jag imorgon slår upp ögonen efter några timmars sömn, kommer vara nollställd.
Glad och positiv.
Nya utmaningar, nya äventyr.
Men tills dess ska jag tänka. Det är jag sjukt bra på.
________________________________________________________________

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0