Låt dom få veta; det finns alternativ.
Jag står inför något jag aldrig orkat eller vågat besluta tidigare.
Att skjuta fram saker är jag bra på. En oerhörd talang.
Många faktorer spelar in. Väga fördelar och nackdelar.
Vad får jag ut av det? Vad krävs av mig? Vad finns det för alternativ?
Kallduschen kom häromkvällen. Förvånande och otroligt hjärtskärande.
Ett ordval som jag inte köper. Ett ordval som i mina öron klingar desperation.
Man kan inte påstå sig känna mig, för att sedan såga mig vid fotknölarna på det sättet.
Många års tillit och tro raseras. Återigen, fast i annan betydelse; vad krävs av mig?
Egentligen vill jag bara genomföra hela grejen och bevisa för folk hur fel dom haft.
Så lär det nog bli.
Man hoppas hela tiden på olika saker.
Några förlösande ord som förändrar allt.
En känsla som gör att allt klarnar.
En vändpunkt som säger allt. Som gör att du inte behöver tänka.
Att "det" står rakt framför dig.
Jag ventilerar saker. Jag vill höra olika åsikter, olika syner på saker och ting.
Men just i detta fallet bör jag nog gå min egen väg.
Jag är trött på att trampa vatten. Jag är trött på tystnaden.
Trött på tomma lokaler och nyckelknippor.
Jag är menad för mer än det här.
Skulle det sen vara fel - so be it. Man måste prova för att utvecklas.
Dessutom är ingenting förevigt, inte ens livet självt.
Djupt och i gåtor, jag vet.
Just the way I like it.
________________________________________________________________
Djupheten och det gåtfulla är det som gör det roligt och som ger bäst reflektion för en själv. Gör att man får ut saker, men samtidigt måste tänka igenom det själv.. Mycket rogivande och terapeutiskt!
