Fan Fan Fan.

Jag blir så jävla trött.
Varför? Det är så satans typiskt.
Det är inte läge nu, fattar jag inte det?!
Tydligen inte. Närsomhelst, men inte nu.
Vemsomhelst, men inte den personen.
Eller jo, men ändå inte.

Det sjuka är att det inte går att göra nånting åt.
Där glömde den där Gud nåt.
Eller ja, det är säkert meningen det också.

Det är ju omöjligt.
Det går inte.
Inse.

Ja, och du är tyst!
Nu är det så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0