Slejs \\ I'm lovin' angels instead.

För första gången på 2 månader mår jag såhär.
Varje gång blir jag rädd. Jag vill inte må såhär. Jag unnar ingen att må såhär.
Det kryper i hela kroppen när jag tänker tillbaka på tillfällen då jag haft den här känslan tidigare.
Många gånger vill man helst av allt gräva en stor grop, hoppa ner i den och stanna där tills allt
är bra igen. Vad det är som är fel? Hade jag vetat det hade jag inte känt såhär.
Ensam, handlingsförlamad och otrygg.
Julen närmar sig. Jag har verkligen ingen lust. Julen är överreklamerad, stirrig och överskattad.
Den har blivit alldeles för materiell. Det tycker jag inte om. Men nåt positivt finns det också. 
Julen är en social högtid. Det tycker jag om. Bara jag slipper vara tomte.
Jag ska jobba ensam 11 timmar på julafton. Det kommer vara ensamt. Väldigt ensamt.
Därför ser jag inte fram emot julafton. Kommer dock tjäna pengar när jag tittar på Kalle Anka.
Alltid nåt. Jag kanske låter bitter, men så är det. Vem fan vill sitta själv 11 timmar på julafton?
Varför gör du det då, pucko? För att jag måste, fiskhuvud!
Glöm inte Robbie Williams-konserten på SVT på juldagen. Annandagen ser jag fram emot.
Det ska bli mysigt.
Jag har tänkt ringa. Många gånger. Har inte vågat. Jag är en fegis. Men det vet du. Vad ska vi
prata om? Vad ska man fråga utan att få svar man inte vill ha?
Alla hade rätt, jag var inget att ha. Dom fick rätt - alla.
Julklappsångest. Som vanligt vid den här tiden. I år kan jag inte vänta tills den 23:e som jag
brukar. Jobbar antagligen då. Dock på Nova Lund i så fall, så det kanske kan funka ändå.
Vad ska man göra när allt inte går ens väg? Motgångar. Vi har dom alla. Men handskas med
dom på olika sätt. Vilket sätt är bäst? Tell me.
Du vet den där höstdepressionen jag pratat om, men som inte inträffat? Jag tror den var lite
sen i år. Den behöver väl inte bli lika djup som sist? Då var det olidligt.
Fan vad det är synd om mig. Dra åt helvete!